Publik person

Det är svårt att säga när jag blev en publik person. Det beror litet på hur man "filtrerar" definitionen. Kanske var det när jag vid några och tjugo års ålder tjänstgjorde som fysioterapeut vid Sätra Brunn. Och säkert var det när jag vid 24 års ålder tjänstgjorde som provinsialläkare vid Sveriges då bästa  provinsialläkardistrikt "Teg" i Umeå tätort. Tjänstgöringen där föjdes av chefskapet för "sjukstugan" i Bjurholm med förlossningsanstalt och BB-avdelning i Fredrika, 5 mil nordväst därom. Året därpå innebar en period av vikariat som klinikchef vid Ögonkliniken av Umeå lasarett medan den ordinarie chefsläkaren var tjänstledig för att "lobba" för att det första universitetet norr om Uppsala skulle placeras i Umeå och inte i Sundsvall.

​

Men definitivt blev jag publik person i samband med allt deltagande i och närvaro som föreläsare vid internationella kongresser. Och inte minst som "visiting professor" vid amerikanska universitet. Och som av Karolinska Institutet utsänd föreläsare och undervisare i gynekologi i länder som Uruguay, Peru, Chile, Brasilien och Argentia. 

​

Under åren efter pensioneringen reste jag dessutom som föreläsare i Ryssland, Georgien, Thailand, Malaysia, Singapore och Korea. Då som företrädare för alternativ och  komplementär medicin.

​

​

​

​